”Allah säger: 'Människans son smädar mig när han förbannar tiden. Det är ju jag som är tiden! I min hand ligger allt; jag låter dagen och natten växla.'”

Profeten ﷺ återberättar denna Hadith från sin Herre, och den kallas för Hadith Qudsi (helig Hadith) eller Hadith Ilahi (gudomlig Hadith). Dessa Hadithers ordval och innebörd är från Allah, men de skiljer sig från Koranen, som saknar motstycke och vars recitation är en form av dyrkan. Personen som läser Koranen bör även vara i ett rent tillstånd, och det finns en specifik utmaning i Koranen för andra att försöka framställa något liknande och den är mirakulös, med mera.
Vikten av vördnad och korrekt uppförande gentemot Allah, både när det kommer till tal och trosuppfattning.
Skyldigheten att tro på den gudomliga förutbestämmelsen och att visa tålamod vid prövningar.
Att smädas är inte samma sak som att ta skada. En människa kan irriteras av fula ord, obehagliga synintryck eller dålig lukt utan att faktiskt ta skada.
Allah kan irriteras av vissa av sina tjänares dåliga handlingar, men han tar ingen skada av dem. Som det sägs i ett annat gudomligt uttalande: ”Mina tjänare, ni kan inte åsamka mig någon skada så att ni skadar mig, och ni kan inte bringa mig någon nytta så att ni gagnar mig.”
Att tala om och smäda tiden delas in i tre kategorier: 1. Att smäda tiden i tron att tiden själv är den som orsakar gott och ont. Detta är en större form av avguderi, eftersom man tillskriver att skapa och styra till någon annan än Allah. 2. Att smäda tiden trots att man vet att Allah är den som handlar, men man förbannar tiden eftersom den förknippas med det man ogillar. Detta är förbjudet. 3. Att endast beskriva ett skeende utan att lägga skuld eller klander, detta är tillåtet, såsom profeten Luts ord: ”Detta är en svår dag!”